Nyttjar alla delar av "fabriken"
Viltsafarin med lyriska japaner som får uppleva den svenska naturen på nära håll och tyskar som vaknar i sin hyrda röda stuga med hjortar betande runt knuten. På Äleby gård har det som till en början var sidoverksamhet nu tagit över.
| Jacob och resten av familjen Högfeldt satsar på konferenser, stuguthyrning och matlagningskurser, men det är viltet med safarin som är den stora delen. - Vi har anlagt åtta våtmarker de senaste 15 åren och att sitta vid en av dem en oktoberkväll och se allt vilt som det drar till sig är otroligt, säger Jacob. Foto: Pia Gyllin |
| Nybygge. Köket där man ska hålla matlagningskurser utgör en sista komponent, sedan ska det inte bli fler grenar på Äleby. Foto: Pia Gyllin |
– Många tror att ett lantbruk är som i ”Bonde söker fru” att man tar en sväng på fyrhjulingen ibland och sitter i en berså och dricker saft hela dagarna, men så är det ju inte. Alla företag inom lantbruket måste generera intäkter för att rulla runt, berättar Jacob Högfeldt som tillsammans med sina föräldrar driver Äleby gård och alla dess verksamheter.
De 15 påfåglarna som går omkring på gårdsplanen har dock ingen fysisk nytta, de är bara till för ögat. Fast de fungerar ganska bra som vakthundar eftersom de högljutt meddelar när det anländer någon till gården, berättar Jacob.
”Ser det som en fabrik”
När Högfeldts tog över gården på 40-talet visade skogsbruksplanen 28 kubik per hektar.
– Det var helt utrensat. Farfar var jägmästare och började arbeta mycket med skogen. När pappa tog över fokuserade han till en början mest på spannmål, men sedan började han och mamma att titta på andra områden. De började bygga besöksverksamhet som sedan vuxit sakta men säkert. De har inte tagit några risker utan låtit det ta tid, vilket har fungerat bra för oss.
Skogen utgör i dag 35 procent av verksamheten.
– Den är en viktig komponent, men det andra omsätter mer. Det är ingen hobbyverksamhet som vi bedriver vid sidan av, säger Jacob som önskar att fler satsade på alternativa sätt att nyttja skogen och inte bara har det som sidoverksamhet.
– Det finns en oerhörd potential. Jag ser det som en fabrik utan väggar och tak. Och för att få en fabrik att gå runt måste man nyttja alla delar i den.
Jacob framhåller vikten av att ha yrkeskunnigt folk i ”fabriken”. På Äleby har man en heltidsanställd viltmästare. Har man inte möjlighet att ha anställd personal rekommenderar Jacob att man går kurser.
– Man måste hålla hög kvalitet för att lyckas.
Äleby gårdGården ligger några kilometer utanför Stallarholmen i Södermanland och består av 875 hektar mark (varav 670 produktiv skogsmark) och 600 hektar vatten.Äleby ägs av Ingela och Johan Högfeldt som tillsammans med sonen Jacob driver verksamheten. Man håller som bäst på med ett generationsskifte. Man har en heltidsanställd viltvårdare samt en ständig praktikant. Planen är att utöka personalstyrkan med en matansvarig till köket som byggs.Verksamheten innefattar:►Viltsafarin►Jakter fem per år, i huvudsak klövvilt►Gårdsbutik där man säljer eget och grannars viltkött►Utbildning - bland annat jägarexamen, styckning och matlagning►Konferenser►Event - bland annat middagar, ofta i kombination med viltsafari►Boende – uthyrning av två stugor |
|
I framtiden spår Jacob att det kommer att bli svårt att tjäna pengar utan att nyttja alla delar av skog och mark.
– Det kommer att bli viktigare att man tänker som en företagare som vilken bransch som helst. Man behöver följa med i utvecklingen för att inte bli frånåkt.
Däremot tror han att det är viktigt att gå igenom vad som passar bäst för den mark och det geografiska läge man har.
– Olika marker är lämpade för olika saker. Man måste hitta sin grej. Om man har fastigheten långt ifrån en storstad kan det vara svårt att bedriva sidoverksamhet.
Många regler
Om man bestämmer sig för att starta sidoverksamhet eller, som på Äleby, att förskjuta huvudverksamheten måste man sätta sig in i de olika regler som finns, anser Jacob.
– Det är många regler och kan man dem inte kan man heller inte föra dialog med myndighetspersonal, vilket gör att man lätt blir överkörd. Man måste kunna ta fighten – men samtidigt ha respekt. Vi har sett att mycket i verksamheten blivit bättre tack vare dialogen vi haft med kontrollanter. En ömsesidig respekt från båda hållen är att föredra.
Ingen enkel bransch
Det har varit många turer på gården för att kunna utveckla de olika grenarna i verksamheten och det finns mycket Jacob skulle vilja ändra på.
– Det är ingen enkel bransch. När man tittar på de regelförenklingar som gjorts är det som att ministrarna tittat genom ett stuprör: de fungerar kanske om man är renodlad skogsbrukare eller spannmålsodlare eller vad man nu är, men för oss som är multiföretag fungerar det inte alls.
För att underlätta för företag som har flera grenar skulle Jacob vilja se ett bättre samarbete mellan berörda myndigheter, så att alla de papper och blanketter han i dag måste skicka till varje enskild myndighet skulle samordnas så att det bara blev en uppsättning.
– Sedan skulle jag vilja ha verklighetspaneler, duktigt folk som skulle kunna berätta för de beslutande hur det faktiskt är. Det skulle också behöva göras innan man fattar beslut så att man kan komma med förslag i ett tidigt skede, säger Jacob som ändå tycker att det är värt allt arbete:
– Det är kul att möta kunden! De samtal vi har med våra gäster gör gården mer levande. Om det bara var familjen på gården hade det blivit rätt ensamt.
Pia Gyllin
Tel: 019-16 61 43
E-post: pia@skogsaktuellt.se
|
Utskriftsvänlig sida
Kommentera artikeln »
Kommentarer till nyheten
|
Östgöten skrev 2012-08-01 17:46
|
