”Oansvarig kommunikation kan stå lantbruket dyrt”

Under mitten av förra året stämde Svenskt Växtskydd Coop för filmen ”Ekoeffekten”, mot bakgrunden vilseledande och otillbörlig marknadsföring. Men enligt Coop är inte det här marknadsföring. De hävdar sig ha ett icke-kommersiellt uppdrag att utbilda och informera om jordbruk, livsmedel och bekämpningsmedelsrester. Märkligt. Coops film är ingenting annat än marknadsföring, vilseledande och otillbörlig marknadsföring som sätter ljus på frågan om kommunikativt ansvar och ansvarsfull kommunikation inom lantbruks- och livsmedelsbranschen. 

Lantbruk är komplext. Hur vi än vrider och vänder på det kommer vi alltid att hitta för- och nackdelar med hur den mat som ligger på vår tallrik har blivit producerad. Den konsument som förtvivlat söker efter ”rätta valet-märkningen” bland alla varor kommer besviket inse att den märkningen inte finns. 

Själv tillhör jag en av de lyckligt lottade som fått utbilda mig inom lantbruk och nu vara verksam inom lantbruksbranschen. Det gör att mina osynliga glasögon med inbyggd ”rätta valet-märkning” ligger nära till hands att ta på då jag greppar tag i kundkorgen och funderar över kvällens middag. Det finns i och för sig inget absolut rätt val för mig heller, men jag har i alla fall tillräcklig kunskap för att ha min personliga ”rätta valet-märkning”.  Jag har en uppfattning om vad jag tycker är bättre och sämre. Jag har läst artiklar, rapporter, träffat lantbrukare, varit ute i fält. Jag kan göra aktiva val inne i butiken och argumentera för dessa. 

Bredvid mig i mataffären står dock genomsnittskonsumenten och sneglar lite åt mitt håll. Funderar på vad jag kommer att välja. Vem ska hjälpa denne vilsne konsument och vad ska sägas? 

Den svenska lantbruksbranschen har inte råd med vilseledande kommunikation som helt saknar grund för de påståenden som anförs. Att låta Coop eller någon annan aktör, baserat på felaktigt genomförda studier, kommunicera kring lantbruk och livsmedel, slår tillbaka på oss själva. Det kommer leda till att konsumenten som står bredvid mig himlar med ögonen och tänker att ”oavsett vad hon säger så är det inte är sant”.  

Låt oss fundera över hur vi inom lantbruks- och livsmedelsbranschen på ett ansvarsfullt sätt kan kommunicera kring det som vi kan allra bäst – svensk produktion. Låt oss vidareförmedla det som våra myndigheter, de med det kommunikativa ansvaret, säger. Det kan vi använda som grund i våra försäljningsstrategier. Det är att ta ett kommunikativt ansvar. 

Stämningen av Coop markerar att Svenskt Växtskydd inte accepter oansvarsfull kommunikation som felaktigt, i det här fallet, smutskastar den konventionella produktionen. Jag hoppas och tror att vi inte är ensamma. 

Ida Björling
Svenskt Växtskydd