SLUTREPLIK: Inför beskattning av obebodda hus
SLUTREPLIK. Hundratusentals obebodda hus på landet i ett land med bostadsbrist. Inget politisk parti som tar upp ämnet, även riksorganisationen Hela Sverige Ska Leva verkar blunda för ett uppenbart problem. Så skrev jag i min debattartikel den 5:e maj 2017.
Efter den helgen hittade jag repliken från Hela Sverige Ska Leva — anmärkningsvärt. Första gången att HSSL svarar — och snabbt. I repliken berättar HSSL att de arbetar med problematiken. Är det sant?
HSSL blev kontaktat av en av sina medlemmar (Framtiden i våra händer, en ideell förening) som ville göra en 300 mil lång norrländsk resa. Bland de 21 länsbygderåden ville de även försöka sprida tankarna på att göra en bygdeinventering av glömda marker och öde hus. Framtiden i våra händer startade inventeringen på grund av en artikel som jag skrev i Miljömagasinet 38/2014 ("Inget parti pratar om ödehusen") och efter en träff som jag och Samhällsföreningen Kristdala hade med föreningen, dokumenterat i Miljömagasinet 9/2015 ("Obebodda hus en utmaning"). Det blev alltså inte alls Hela Sverige Ska Leva som tog initiativet, varken för debatten eller för inventeringen.
Gensvaret av inventeringen blev tyvärr inte heller "framgångsrikt", som HSSL skriver i sitt replik i Jordbruksaktuellt. Utskicket av frågeställningen till alla länsbygderåden resulterade endast i några svar.
Inte heller inom riksorganisationen Hela Sverige Ska Leva — med kontor i Stockholms Gamla Stan — drivs frågan hård. Brev om problematiken, som ville synliggöra möjligheten, till att vår landsbygd åter fylls av en befolkning som inget hellre vill än att bo där, fick inget svar, såsom även mina brev till HSSL kansli och styrelsen. På liknande sätt finns i remissvaret från HSSL "För Sveriges landsbygder", trots 29 sidor med synpunkter, inte ett enda ord (!) om problematiken med obebodda hus på den Svenska landsbygden. Arbetar HSSL Riks med problematiken då? Ni får själva avgöra.
Jag hänvisar till en insändare från en husletande storfamilj i Östersunds-Posten för många år sedan (8 juni 2010): "Kom inte hem till era hus var femte år och klaga på servicen i byn. Klaga inte att byn dör ut. Klaga inte att åkrar och öppna ytor växer igen. Det är inte så konstigt att byarna dör ut. Det är ju inga som säljer några hus. Det står jättemånga stora fina gårdar och bara förfaller i bästa fall kommer ägarna dit ett par dagar per år. Älska inte ihjäl din hembygd låt den leva vidare, sälj din gård till en familj som vill bo kvar på orten och låta bygden leva vidare.
I 2012 flyttade vi hit från storstan i Belgien. Vi köpte en gård där Sverige är som vackrast. Efter några veckor upptäckte vi att hälften av bygden är obebodd. Vi kunde inte tro det. Det fanns ju belysning där varje kväl!? Jo, med timer! Hur kan man få en levande landsbygd med fritidshus som står mitt i byn och som används endast några veckor per år? Hur ska denna bygden leva om man inte ens vill sälja förfallna ödehus, trots olika familj som vill köpa dessa? Ska jag inte bry mig om skogsfastigheter med obebodda mangårdsbyggnader? Sju av åtta hus omkring vår gård är obebodda. Ägarna till husen vill av någon anledning inte sälja eller hyra ut och tyvärr är det därför en stor andel av husen på landsbygden som står tomma. Under hela fem år försökte vi köpa ett fritidshus bredvid vår gård, ville ha fastboende grannar istället. Husägaren sa varje gång: ”Jag har inte bestämd mig än”. Huset står fortfarande tomt. Vi ville även hitta folk till resten av bygden. En liten annons resulterade i 50 svar från familj som ville flytta hit. Till slut var det bara en husägare som kunde tänka sig att stycka av och sälja. Själva avstyckningen tog mer än ett år. Tack Lantmäteriet! Nej, handläggningstiden hjälper inte heller att övertyga folk.
Problematiken är inte ny. I Riksdagen framhåll motionärerna Normark m.fl. att "(…) befolkningsomflyttningen medför att allt fler gode bostäder blir ödegårdar. En del underhålls av ägarna, andra förfaller snabbt." Året var 1973.
Jag påstår: riksorganisationen Hela Sverige Ska Leva har — än så länge — inte tagit ställning mot alla hundratusentals obebodda hus på landet. Det finns många orsaker till tomma hus på landsbygden, men ödehusproblematiken och en levande landsbygd hänger ihop och det krävs att de kommer upp på den politiska agendan. Landsbygdens överlevnad börjar ju med återbefolkning av tomma hus, inte med någon podcast. När bygderna befolkas kommer samhällsservicen. Aldrig tvärtom på landet!
Det är dags att ta tag i problemet. Första steget är rapporten som jag förbereder om obebodda hus på landet och om hur de kan återbefolkas. I boken kommer jag att föreslå en korrekt fastighetsklassificering som underlag för skatter och avgifter. Med fler variabler, annars är risken att det blir godtyckligt. Med klassificering blir det ju enkelt att belägga fastigheter med skatter och avgifter — och eventuella skattelättnader för renovering eller underhåll. Detta innebär inte eller hindrar att någon kan ha flera fritidshus som exempel en stuga i skärgården och en fjällstuga, viktigt är bara att det blir statistiskt rätt säkerställt och att fastighetsägaren får rätt avgifter. Och att de absolut tillfaller rätt kommun, och inte statens svarta hål. Det är ju kommunerna som i slutändan ansvarar för nödvändig samhällsservice.
Så fort rapporten är klart, kommer även Stockholm att prata om den döende landsbygden. Då kan man inte längre blunda för ett uppenbart problem: hundratusentals tomma hus i ett land med bostadsbrist.
Boken blir finansierad med crowdfunding. Jag är dock ingen kändis (tänk om Po Tidholm skulle ställa upp! Stefan Edberg! Camilla Läckberg!).
Hundra personer som vill satsa en tusenlapp. Vem hjälper till?
Tobias De Pessemier, landsbygdsforskare.
Rapportens projektsida: www.tommahus.se
